Beskedet om Örjan Rambergs bortgång kom under lördagen och väckte starka reaktioner. Den folkkära skådespelaren blev 78 år och lämnade efter sig ett långt liv på scenen, framför kamerorna och i offentlighetens ljus. Hans dotter Tilde Fröling bekräftade att hennes pappa hade gått bort, och med beskedet följde också en blick tillbaka på de sista åren i hans liv.
Örjan Ramberg föddes i Göteborg 1948 och utbildade sig vid scenskolan i Malmö under 1970-talet. Teatern blev tidigt en central del av hans liv, och framför allt var det Dramaten som kom att förknippas starkt med hans namn. Där hade han under många år en framträdande position och tillhörde de etablerade skådespelarna på den svenska teaterscenen.
Under årtionden stod arbetet i centrum. Ramberg gjorde en lång rad roller och blev också känd för sina insatser inom film och tv. Bland de produktioner som förknippats med honom finns filmen Jack från 1977 och senare roller i bland annat Wallander och Solsidan.
Men bilden av hans senare liv kom att bli betydligt mer komplicerad.
När Metoo-rörelsen tog fart hösten 2017 förändrades klimatet på svenska teatrar. På Dramaten rapporterades det om en internutredning som berörde Örjan Ramberg. Han tillbakavisade själv uppgifterna och sade till Expressen att han hade blivit utpekad som sextrakasserare och att det inte stämde.
Samtidigt förekom uppgifter i medier om hans beteende och temperament på arbetsplatsen. Ramberg bemötte även den bilden och reagerade på beskrivningarna av honom som våldsam.
– Nu lägger man huvudvikten vid att jag är våldsam. Det stod i tidningen att kolleger var rädda för att åka hiss med mig. Jag har aldrig hört om det tidigare – men jaja, då får de väl gå i trapporna då. Det är många som behöver gå i trappor, sade han till Expressen.
Det blev en period då den tidigare så starka kopplingen mellan Örjan Ramberg och Dramaten fick en helt annan laddning. Efter decennier av scenarbete förändrades hans offentliga situation, och de sista åren kom därför att präglas av något annat än bara hans yrkesliv.
Nu, efter hans bortgång, har hans dotter Tilde Fröling valt att berätta mer om hur hon ser på sin pappa och den sista tiden i hans liv.
Örjan Ramberg somnade in på Ersta Hospice. Vid hans sida fanns Tilde och hennes bror George, som stannade hos honom ända till slutet. Tildes beskrivning av de sista ögonblicken är stillsam och personlig. Hon berättar att hon höll sin pappas hand när han tog sina sista andetag och att kyrkklockorna ringde utanför. Hon beskriver stunden som fridfull och säger att han inte hade ont.
För familjen blev det samtidigt ett tungt avsked. Tilde har beskrivit sorgen som obeskrivlig och bett om respekt för familjens behov av tid och utrymme efter förlusten.
I sina ord om sin pappa lyfter hon också fram en annan sida av honom. Hon beskriver honom som den roligaste människan hon någonsin hade träffat och framhåller hans humor, intelligens, skärpa och förmåga att berätta historier. För henne var han en person med ett alldeles eget uttryck och en särskild blick på världen.
Hon minns också hans personliga stil, med färgstarka scarfar och cowboyboots, detaljer som enligt henne var en självklar del av vem han var.
Samtidigt blundar hon inte för att de sista åren blev svåra. Tilde skriver att det inte blev de år hon hade önskat sin pappa och nämner hårdhet, hat och förakt som riktats mot honom. Men hon betonar samtidigt att en människas liv är större än hennes misstag och handlingar.
Det är den bilden Tilde nu vill bära med sig. Hon skriver att hon kommer att göra allt hon kan för att hennes pappa ska bli ihågkommen med värdighet – som hela den människa han var, men också som den stora skådespelare och konstnär hon såg i honom.
Örjan Rambergs liv rymde därmed både ett långt och betydelsefullt yrkesliv och en senare period som blev betydligt mer komplicerad. Nu är det hans familjs minnen som står kvar efter honom, och för Tilde är det framför allt pappan bakom rubrikerna som hon vill minnas.
