När ”Mamma Mia! The Party” firade tio år dök Björn Ulvaeus oväntat upp på scenen. I ett personligt tal blickade Abba-legendaren tillbaka på nervositeten inför premiären – och avslutade med en tydlig känga till USA:s president Donald Trump.
Det var under onsdagens galakväll som ”Mamma Mia! The Party” firade tio år sedan världspremiären i Stockholm. Publiken överraskades när Björn Ulvaeus plötsligt klev upp på scenen för att hålla ett tal om showens tillkomst och Abbas historia, rapporterar Expressen.
Ulvaeus inledde med att beskriva känslorna inför premiären för tio år sedan, då konceptet var nytt och oprövat.
”Då var jag bara 71 år och jag var skitnervös för hur det här skulle tas emot. Det var ett nytt koncept. Ett experiment som vi gjorde. Och det var inte alls säkert att det skulle lyckas”, sa han från scenen.
Svårt att veta vad som blir en succé
I sitt tal reflekterade Björn Ulvaeus över hur svårt det är att i förväg veta vad som kommer att bli en framgång. Han berättade om ett avgörande vägval i Abbas karriär, när bandet tvekade mellan två låtar.
”Kan vi verkligen satsa på någonting så annorlunda? Och så blev det ’Fernando’ i stället. Och alla vet ju vad som hände med ’Dancing Queen’ efteråt.”
Han fortsatte, med ett skratt:
”Det är svårt att säga till någon nu att ’nej, vi var inte riktigt övertygade om den’.”
Publiken reagerade med skratt och applåder när Ulvaeus delade med sig av minnet.
Kängan mot Trump
Mot slutet av det nästan fem minuter långa talet tog Björn Ulvaeus en mer politisk ton. Han talade om varför så många återvänder till ”Mamma Mia! The Party” år efter år.
”Det som är så kul med det här är att det är så många som kommer tillbaka gång på gång till det här partyt. Och jag tror att det beror på att det är en helkväll och det är perfekt sätt att fly undan allt elände där utanför.”
Sedan följde en tydlig, men indirekt, hänvisning till USA:s president.
”Till och med kanske glömma bort mannen i Vita huset.”
Publiken på Tyrol svarade med jubel och applåder. Ulvaeus avslutade med ytterligare en kommentar:
”I alla fall en stund. Och som ni märkte så nämnde jag inte hans namn. Det kan ni ju fundera på varför jag inte gjorde det. Men inte i kväll.”
