Det började som en känsla som inte riktigt gick att sätta ord på – men som med tiden växte till något som inte längre gick att ignorera. Anna Anka, känd för sina frispråkiga uttalanden och starka personlighet, har återigen hamnat i centrum. Men den här gången handlar det inte om tv eller glamour – utan om något djupt personligt.
I en uppmärksammad intervju berättar hon om sina tankar kring sonen Ethan, och orden hon delar lämnar få oberörda. Det som först var små funderingar har med åren blivit till en gnagande osäkerhet. Något, menar hon, känns inte rätt.
Hon beskriver hur hon inte längre ser några likheter mellan sig själv och sonen – varken i utseende eller i uttryck. För henne är kontrasten tydlig. När hon tittar på sin dotter, säger hon, råder det ingen tvekan. Där finns en direkt igenkänning. Men när det gäller Ethan upplever hon något helt annat.
Tankarna har blivit allt mer intensiva. Hon reagerar särskilt på detaljer som förändrats över tid, som ögonfärg och drag hon inte känner igen. Det har fått henne att börja ifrågasätta sådant hon tidigare tagit för givet.
– Det finns inget som påminner om mig, säger hon och beskriver känslan av att något inte stämmer.
Men det handlar inte enbart om utseende. Det finns också en annan aspekt som oroar henne – avsaknaden av spår. Enligt henne går det inte att hitta sonen vare sig på internet eller i sociala medier, något hon tycker är märkligt i dagens digitala värld.
Det är just denna kombination av känslor och observationer som nu fått henne att ta ett drastiskt steg. Hon vill genomföra ett DNA-test – för att en gång för alla få svar.
– Jag vill veta om han är mitt barn eller inte, säger hon öppet.
Bakgrunden till situationen är komplex. Efter separationen från Paul Anka 2010 förlorade hon vårdnaden om sonen, som därefter kom att växa upp med sin pappa i USA. Kontakten mellan mor och son har med åren blivit allt mer begränsad, något som påverkat relationen djupt.
För Anna har detta lämnat ett tomrum – och kanske också en osäkerhet som aldrig riktigt lagt sig. Nu är hon fast besluten att gå vidare, även om det innebär juridiska steg.
Hon menar att hon har rätt att kräva ett DNA-test via domstol, och är beredd att kämpa för att få klarhet.
– Jag vill veta om han lever eller om något har hänt, säger hon.
Det är ord som bär på både desperation och beslutsamhet. Samtidigt väcker de starka reaktioner – och lämnar många frågor obesvarade.
För bakom hennes uttalanden finns inte bara tvivel, utan också en längtan efter svar. Och kanske, i slutändan, en chans att förstå det som länge känts oförklarligt.
